Jag är en sjuk bitch, det är bevisat
Det fanns någon innan min love. Vi kan kalla honom Mr. Snygg. Han var helt betagen i mig men jag var måttligt intresserad. En sån där kille som skickade rosbud, tände ljus och lydde ens minsta vink. Han gjorde allt för mig och jag gjorde inte ett skit för honom. Nu har han skaffat tjej. En ful, fet skånska förresten! Det enda som möjligtvis är charmigt är väl dialekten då... Okej, hon kanske är snäll.. men hon ser ut som en 75kilos boll. Pluffsig.
Så vad gör Queen B?
Jo, jag pratar med honom på MSN i 4 timmar. Är trevlig. Visar mig från min bästa sida. Frågar ärligt varför han har skaffat en ful tjej när han kan få så mycket bättre. Han svar är att "Det är inte seriöst. Hon är ett tidsfördriv. Ingenting jämfört med dig" och jag ler här bakom skärmen för att bekräftelsen är total. Jag kan få honom om jag vill och det räcker gott och väl för mig. Han vill ha mig mer än han vill ha sin flickvän.
Jag tror bestämt att vi är svin båda två.
Lika fel som jag vet att sånt är, kan jag inte låta bli att, oförskämt nog, en slags tillfredsställelse när jag läser ditt inlägg. Vet precis hur du menar. Billig bekräftelse som får en att spinna som en katt..(ehm)
Nej jag menar inte att jag vill vara, utan hur folk ser en. Och det gör mig ännu mer deprimerad.
Jag är inte den tjejen. Jag vill inte leva upp till det. Jag är inte nöjd med mina lår. Frasen "kvinnliga former" ger min gag reflex...
När jag ser alla min kläder jag hade förr (innan jag blev sjuk som i inlagd) blir jag ledsen. Jag förstår inte varför jag gjort detta mot mig själv.
Hetsat fram till att bli ett fläskberg.
Idag är folk ute i 25 gradiga sommarnatten här.
Jag är hemma. Jag ser ingen tillfredställelse i att gå ut när jag inte är mig själv. Utanpå.
Förstår du hur jag menar?
Klart vi stöttar varandra! :)
kram!
