I am Blair Waldorf

Det finns bara en människa på den här jorden jag verkligen älskar. Ni vet så där innerligt att det gör ont?
Visst, jag älskar love. Jag älskar min mamma, jag älskar min chihuahua dolce, jag älskar mina vänner. Men det är på ett helt annat sätt än jag älskar min pappa.

Jag är pappas lilla flicka ända ut i lösnaglarna. Pappa ger mig allt jag vill, höjer mig till skyarna och skulle ta ner månen om jag ville. Men pappa är också den enda som förstår och respekterar mig för den jag är. Jag är hans allt och han ser mig alltid som perfekt. Och om jag inte är perfekt hjälper han mig att bli det.

Därför gör det extra ont att se hur han verkligen har blockerat att jag är knäpp. Ett freak. En bortskämd skitunge med för lite problem så hon set till att skaffar sig ett. Ett stort. Men pappa blockerar det. Bjuder på fika, bullar, tårta och får bara ett "nej tack, jag är inte hungrig" tillbaka. Vad fan är det för fel på mig som gör så här mot den jag älskar mest?


Jag har ett liv många av er där ute skulle göra allt för att få leva. Jag vet att jag borde vara tacksam för allt jag har. Men jag kan bara inte sluta. Jag behöver göra det här, för mig.
Hur fucked up det än låter.