Två är inte bättre än en.

Ikväll var jag och såg premiären (förhandsvisningen? whatever..) av The proposal. Ni vet, en sån där härlig kärleksrulle som bara slutar på ett sätt.. Alla är ju så lika.. Så  ja, jag var skeptisk redan innan men för att hålla skenet upp i min perfekta värld matchade jag mina manolo med min bag för en kväll i biomörkret.

Jag kan börja med att erkänna någonting som jag sällan säger. Jag hade fel.
Jag skrattade så jag grät, jag sjönk djupare ner i biostolen när det blev pinsamt och jag klappade glatt i händerna när det gick som jag ville i handlingen. Men vet ni vad det skummaste är? Att filmen gjorde mig härligt varm, så där på insidan. Jag vill också vara så där löjligt kär. Jag vill också att någon som Ryan ska komma och skaka min värld. Gärna vända den upp o ner. Jag vill också falla handlöst och tro att världen går under om man inte får spendera varje vaken sekund med personen man älskar, att två bli en.  Tro på att två är BÄTTRE än en!

Men nej. Eftersom jag egentligen inte all tror på sånt där om att skulle vara bättre o vara två ska jag nu ruska om mig själv ordentligt, lägga mig och sova och när jag vaknar i morgon kommer jag tycka att det är lika härligt att sätta sig själv i första rummet igen. För ingen betyder mer för mig än jag själv och mitt välmående. Det kommer först, i alla lägen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0