Pro Ana bloggar ser jag överallt men vart har verkligheten tagit vägen?

Jag har just gjort en ny upptäckt. Dessa pro Ana bloggar som det bara vimmlar om överallt!!
Spontant vill jag skrika NEJ NEJ NEJ NEJ, ni vet inte vilket helvete det är ni ger er in på. Ni vet inte vad ni ber om.
Nästa sekund inser min sjuka hjärna att allt som oftasta tänker jag precis som ni. Och det skrämmer mig.
Jag kan inte tänka så där längre, även om jag gör det varje jäkla timme på dygnet. Men jag försöker iallafall. Även om det sällan går vägen. Men skillnaden mellan dem och mig är att jag inser att det är FEL, så fruktansvärt FEL det jag gör och har gjort mot mig mot själv. Jag hyllar inte "Ana" som min bästa vän. Jag tycker inte att riktig mat är en kopp the. Jag tycker inte att size 0 är det ultimata målet.

Jag hatar varje minut av den här hemska tillvaron. Men ändå kan jag inte sluta.


I got everything you ever wanted

Ibland brukar jag fundera på hur det egentligen kommer sig att jag mår dåligt över maten. Jag kan inte se en annan människa som äter något flottigt och äckligt utan att tänka "usch vad du kommer att bli fet om du fortsätter så där". Det är inte normalt. Det är sjukt och vridet. Vad spelar det MIG för roll vad andra äter, egentligen? Hur kan min hjärna vara så programmerad att jag ryser bara av tänken på att stoppa i mig en stor portion med pommes? Eller pasta? eller vitt bröd?

Jag har ju precis allt, så vad är det egentligen för fel på mig som inte kan vara nöjd?
Antagligen just det. Jag har allt.


Blair Waldorf i Robinsson?

För att göra en lång historia kort. Mina vänner anmälde mig till Robinsson för ett tag sedan bara för att jag VERKLIGEN inte passar. Det fick TVÅ dagar innan de ringde upp mig. Jag var tydligen "perfekt för att vara med i Robinsson". Jo tjena!

Sagt och gjort, jag gick på intervju idag och som jag misstänkte redan innan älskade de mig. De ville absolut att jag skulle komma tillbaka. Fick till och med hålla upp designerväskan inför kameran och berätta vem jag fått den av, kära älskade pappsen. För visst är Blair Waldorf pappas lilla flicka?!

Om jag går vidare vet jag inte om det är tidernas största diss eller en komplimang. Tillräckligt bortklemad för Robinsson, ja det klingar underbart på mitt CV...


Om jag skulle vara med?
ALDRIG. Över min döda kropp. Någon hjärncell har jag faktiskt i mitt stackars huvud!


Robinsson Anna är den jag hejjar på iår! Sjukt duktig tjej!
Vem vill ni ska vinna robinsson 2009?

Du kan inte stoppa tårarna som inte kommer

Myskväll i soffan med massvis med cola light som sällskap. Men någon varm famn o vila sig i? Nope, inte så långt ögat når. Min love är nog lite sur på mig är jag rädd. Eller bara trött på mig kanske, vad vet jag? Jag har inte orken att övveranalysera ikväll. Nej, ikväll får Gordan Ramsey i Hells kitchen hålla låda istället!





Jag hörde en fin låt idag med orden "Du är svår att leva utan och jag är svår att leva med".
skrämmande sant!

Jag blir aldrig en söderkis o gissa om jag är glad över det!

Jag hatar alternativa människor. Jag hatar söder.
Okej, det där kanske inte är helt rättvist o skriva men JA, jag gör verkligen det! Jag trivs bättre bland jämlika som inte är så himla... alternativa och fria.

Vad av denna lilla insikt? Jo, som bekant för vissa av er så har Matthew Willhelmson designat för H&M. Jag är egentligen ingen "H&M tjej" men en av dessa tunikor bara MÅSTE jag ha tills jag ska steka mig själv i utlandet i sommar. Bara MÅSTE. Och när Queen B har fått för sig någonting så ska det också bli så.

Sagt och gjort, jag besökte alla, verkligen ALLA H&M här i city för att hitta tunikan men jag borde ju faktiskt ha kunnat räknat ut att allting sålt slut på 3 sekunder. Fick tips av en gullig expedit o testa att kika på H&M i Ringen. Av min min att döma listade hon ut att jag inte hade en susning om vart ringen låg och hon förklarade glatt att Ringen på gröna linjen, i skanstull. Skanstull, fine! Men för att ta sig dit passerar man medis och medis mina vänner, nej, dit vill jag inte igen. Folk som satt¨på GOLVET i tunnelbanan (usch!) och sjöng sånger om frihet samt massa annat tok.
Ja, alla ska få vara som dom vill, absolut!
Och ja, jag drar alla över en kam.
Men nej, söderflum är inte min kopp av te.

och tror ni tunikan fanns? yes, för tydligen är Söderfolk inte lika med i modet. ;)

Fina flickor får sitta inne och studera när solen skiner. fuck, jag vill ut!

Solen börjar sakta stråla över  mitt underbara sthlm och vad gör jag?
Jo, jag sitter uppkrypen i min skrivbordsstol i den största juicydressen jag kunde hitta här hemma med håret i en boll och är helt ofixad. Nästan lite spöklik. Varför jag inte är ute och roar mig?
För att jag går en krävande linje på universitetet och vi råkar ha en inlämningsuppgift som ska in i morgon och jag kan säga så här, det är INTE så roligt... Jag vill vara klaaaaaaaaaaar. NU! Gärna igår! (usch vad jag gnäller, nästan som ett litet barn!)



Jag skulle hellre sitta på någon uteservering och spana på folk idag. Kika på alla lättroade turister som fotar ALLT, höja ögonbrynen åt fjortiskidsen som driver runt och är "coola" och givetvis skratta åt alla ö-kändisar som spatserar runt och tror att de är såååå kända och speciella.
 Nej, jag har inget över för kända människor, jag har haft min beskärda del av dem och jag säger nej tack. De är bara vanliga människor med lite för stort ego. That's it.


Nu ropar min böcker på mig... back to reality!

Breakfast at Tiffanys

Vilken morgon!
Jag höll seriöst på at få en liten chock när jag tittade mig själv i spegeln i morse! Kan bero på att jag färgade håret lite mörkare igår och inte riktigt är van vid det, men ja.. En mindre chock var det definitivt!

Frukost på sängen i morse. Åh vad jag hatar det... Inte för att det inte är mysigt, för det är det (kanske ligger i topp tio på mysigaste sakerna ever att få) utan mer för att jag aldrig får bestämma själv i vilket "matmood" jag är. Brickan lastas full med allting från ljusa brödskivor med ost till frukter i olika utformningar. Jag önskar bara att jag kunde bestämma själv vad jag ville äta på morgonen eller inte. Och att de inte gjorde de så lätt för mig att komma undan med ett äpple och några vindruvor. Att de höll koll. Men nej, ingen vågar sätta sig upp mot Queen B. Alla bara observerar i tystnad och jag kan bete mig hur jag vill...



/ Queen B

Jag är genomskinligt grå utan dina andetag

En tanke;
Hur kommer det sig att jag nästan börjar skaka vid tanken på att äta en Ben och Jerryglass samtidigt som jag nästan skulle dö för att kunna göra det utan att få ångest?



Min love är alldeles för snäll med mig. Han stryker mig ömt på ryggen och ler uppmuntrande mot mig när vi äter pasta till middag, för att sedan ovetande slänga sig i soffan medan jag låser in mig på toa för att köra ner fingrarna så djupt ner i halsen att det känns som om att jag ska tömma mig själv. Ibland önskar jag nästan att jag kunde göra det, rensa mig själv på alla mina känslor och tankar och bara bli... tom. Glömma.
Jag hatar att jag känner den här ångesten. Jag hatar att jag inte klarar av att vara normal. Jag HATAR att inte kunna äta. Förbannade jävla förbannelse.


Golven är förövrigt så rena att jag kan spegla mig i dem här i lägenheten. Jag vet inte om det är bra eller inte, för jag hatar att möta min egen blick i spegeln numera. Nej, det är dags att bädda ner sig bland sidenlakan för att få några timmars sömn. I morgon ska jag iväg till Universitetet och låtsas vara så perfekt som bara jag kan vara.
God natt!

/ Queen B

Jag är för fet för en kanelbulle och för rik för H&M

Jag vet egentligen inte varför jag valde att göra en blogg.. Kanske för att jag måste ventilera mina tankar någonstans. Mina tankar tar nämligen sakta men säkert död på mig. Och jag är för bra för att dö.



Idag är en skitdag. Rest hela dagen vilket inte har resulterat i några regelbunda måltider. Jag höll på att börja grina när pappa erbjöd mig en kanelbulle på flygplatsen. Ni vet en sån där smaskig, stor med jätte mycket glasyr? Bra jobbat Blair, BRA. Åååh, ibland är jag så dålig!
Jag vill verkligen kunna äta allt det där, jag vill göra pappa glad och nöjd över sin lila flicka! Men nej, det går inte. Allt jag kan tänka på är hur tjock jag blir om jag stoppar i mig det där. Och nej, det kommer inte på fråga att bli tjock.



Så istället åkte vi direkt till Louis Vuitton och köpte mig en ny sjal. En rosa fin som håller min stackars frusna kropp lite varm. För i min familj köper vi hellre glädje än att ta tag i problemet. Materiella ting löser allt...eller?

/ Queen B

I am Blair Waldorf

Mitt namn är Blair och jag lever ett perfekt liv i Sthlms innerstad.
Jag har verkligen allt. En perfekt familj, en perfekt pojkvän, en perfekt uppväxt. Jag har handväskor och smycken för flera tusentalskronor som de flesta bara skulle drömma om. Jag har besökt de flesta platser i världen.Jag är tjejen du både beundrar och hatar för hennes skönhet när du möter henne på gatan.
I de allra flestas ögon är jag perfekt.





Men utsidan kan ljuga. Varje dag bedriver jag en inre kamp för att inte falla i spillror. Varje dag är en kamp för att komma levande ur min kamp mot maten. Och jag hatar varje sekund av det.

/ Queen B

Välkommen till min nya blogg!


Nyare inlägg
RSS 2.0